Geek Mythology

April 8, 2008

Filed under: Main — Mackanlee @ 3:08 pm

Att bli uppäten av odjuret

Ur ett psykologiskt perspektiv kan man jämföra nedstigandet av hjälten till fiskens mage i havets djup (eller vargens mage) som det medvetna psykets nedstigande till det omedvetna psykets sfär. Detta sätter det medvetna psyket i fara för det riskera att upplösas när den väl kommit dit. Här kan man känna sig hopplöst övergiven som Jona.Men det är bara pÃ¥ den här platsen som hjälten kan finna ”skatten som är svÃ¥r att finna”, ”livets elixir”, eller ”seger över döden”. Detta är andra ord för att det medvetna psyket fÃ¥r kontakt med självet och den vägledning som härstammar ur den kontakten. Detta kan man säga är den känslan av skräck man känner inför att se för djupt in i sig själv. Jagets upplösning hotar den som sjunker för djupt i det arketypiska psyket. Ofta sker mötet med självet pÃ¥ en avlägsen plats, när hjälten befinner sig i ett tillstÃ¥nd av alienation. Jung beskriver detta i följande stycke: The self in its efforts at self-realization, reaches out beyond the ego personality on all sides; because of its all-encompassing nature it is brighter and darker than the ego, and confronts it with problems it would like to avoid. Either one´s moral courage fails, or ones insight, or both, until in the end fate decides…you have become the victim of a descion made over your head or in the defiance of the heart. From this we can see the numinous power of the self, which can hardly be experienced in any other way. For this reason the experience of the self is always a defeat for the ego.

Denna ”defeat of the ego” är beskriven av St Johannes av korset som talar om ”själens dunkla natt”. Den religiösa erfarenheten har gång på gång dokumenterats tillsammans med känslor av depression, synd, skuld, och en känsla av att vara ensam med ingenting som stödjer personligheten. Den klassiska symbolen för denna alienation är vildmarken. Det är här mötet med det numinösa sker. Både Jona och Rödluvan befinner sig i vildmarken (skogen och havet) när de har sina upplevelser. Andra exempel är när Israelerna har lämnat i Egypten och vandrar i vildmarken så får de gudomlig näring i form utav manna från himlen. Elijah, den gammaltestamentliga profeten, matas av kråkor efter han gått vilse i vildmarken. På ett psykologiskt plan innebär detta att den stödjande funktionen av det arketypiska psyket kommer träda i kraft när egot har tömt sig själv på sina egna försök att reda ut situationen och inser sin egen begränsning. Man kan se exempel på detta i olika berättelser. Moses möte med Yahweh och den brinnande busken skedde i ensamheten i öknen. Ett annat exempel är när Jakob flyr hemifrån för att undvika Esaus vrede och drömmer om den himmelska stegen där änglarna klättrar. Det är här han gör sin överensstämmelse med gud. Jonas ursprungliga möte med gud sker i vardagen bland vanliga människor, och det var där han inte kunde acceptera kallet. Med andra ord var egot fortfarande så uppblåst att det vägrade inse självets auktoritet. Bara efter hans misslyckade försök att rymma kunde Jona komma till insikt om Yahwehs auktoritet. Alienationen är nödvändig för att separera egot från sin ursprungliga identifikation med självet.

Enligt den Jungianska psykologen Edward Edinger så föds människan in i ett tillstånd av identifikation med självet. Det finns inget separat ego medvetande utan allt är omedvetet. Det latenta egot är helt och hållet identifierat med självet. Senare börjar egot gradvis separera sig själv från denna identifikation och utvecklas fristående från självet. Den mytologiska berättelsen om Adam och Eva och hur de drivs ut ur paradiset efter har ätit den förbjudna frukten är en sinnebild av detta. Detta är ett nödvändigt steg i psykets utveckling då egot behöver bli starkt och självständigt. Men om egot blir tillräckligt avskiljt ifrån självet så kan denna alienation uppstå. Denna alienation skapar den ångesten som senare möjliggör ett behov av egot att återknyta till självet.

Den tid vi lever i idag präglas av att vara i denna ”vildmark”. De äldre religiösa symbolerna har för många människor slutat vara livgivande och fruktbara. På det sättet upplever dessa personer att deras liv saknar mening eller mål. Jonas alienation för honom långt ut till havs. Där befinner han sig ensam på en båt tillsammans med några sjömän som är av en annan folkgrupp än sin egen. Det slutar med att sjömännen förstår att stormen beror på att Jona har vredgat gud och slänger honom därför i havet. Här sväljer den stora fisken honom. Jona är i fiskens buk i tre dagars tid. Detta är samma mängd dagar som Kristus är i dödsriket efter sin korsfästelse. Detta tretal är en viktig del av berättelsen och tretalet har en viktig symbolisk innebörd. Den symboliserar motsatserna och det tredje som växer ur deras förening. Bokstavligen så spottas Jona opp på land efter han har svalts hel och blir pånyttfödd. Han har ett nytt perspektiv på sig själv och livet och detta blir den ”tredje” eller slutgiltiga produkten av det medvetnas möte med det omedvetna. Kristus som också gjorde denna nedstigning till underjorden i tre dagar var också korsfäst mellan två tjuvar. De tre korsen med Kristus i mitten anspelar på denna symbolik

April 4, 2008

Review of Internal Guidance Systems at Gallery Gachet in Vancouver

Filed under: Main — Mackanlee @ 1:36 am

Outsiders surveyed by Internal Guidance Systems
By Robin Laurence
Internal Guidance Systems

At Gallery Gachet until March 29

Gallery Gachet is filled with extraordinary and unsettling images. It’s as if a group of mystics, shamans, and pilgrims had come together from some distant, unknown place and assembled the evidence of their individual vision quests. Although there are bright depictions of fish, flowers, and dancing figures here, many of the exhibition’s images are far from benign. A crowd of human faces screams at the onrush of some unseen catastrophe. A woman is consumed by flames. A smiling, four-eyed youth decapitates a doll.

Internal Guidance Systems is a powerful survey of contemporary “outsider” art. Curated by Seattle-based artist Anne Grgich and writer Colin Rhodes, the show brings together more than 100 paintings, drawings, prints, collages, and sculptures by 37 artists from the United States, Canada, Europe, and Australia. It is complemented by film screenings, an exhibition by Downtown Eastside painter Laurie Marshall at the Marion Scott Gallery, and a symposium at Gallery Gachet on Saturday (March 15; for details, go to www.gachet.org/).

A catalogue is in the works. In the meantime, the exhibition poster doubles as a guide, explaining the origins of what we now know as outsider art. From the early-20th-century recognition of the creative work of psychiatric patients and other socially estranged individuals, it has evolved to include a number of categories, such as art brut, naive art, and street art.

In this show, style, media, training, and technical expertise all vary widely. The nature of the works’ execution is equally diverse, from crude to virtuosic, faint to vivid, and naturalistic to highly abstract. What unifies the many artists represented here is not simply their refusal to conform to mainstream fine-art expectations. They are alike in their direct access to the oceanic depths of the unconscious—what some would call the soul.

Certain formal elements recur: thick black outlines, swirls and concentricities, multitudes of intertwined figures and faces, repetitive design motifs, and an intense focus on eyes and mouths. These traits also characterize images arising from ecstatic visions, whether induced by mystical experiences, mental illness, or mind-altering drugs.

There are so many compelling works here that it’s difficult to name just a few. Still, you might look for Noah Erenberg’s mixed-media drawings, with their collaged elements, beaded motifs, and layered passages of words, letters, and symbols. His is a rich patchwork of automatic writing, private meditation, and culture sampling. Della Wells’s lush collages convey scenes of African-American women’s lives, combining religious and social symbols with dreamlike figures. Eve Cohen’s miniature sculpture, Horny Backed Hopper, is a disturbingly surreal blend of human and animal features. Jeremy Pruitt, aka Thinkmule, has created a scene of colourful, alien faces with googly eyes, round heads, and big mouths filled with jewel-like teeth. Damian LeBas has used coloured pens to draw a stack of women’s faces on an old map, his style reminiscent of one of art brut’s best-known figures, Adolf Wölfli.

The show’s co-curator Anne Grgich is herself an outsider artist of note, whose masklike portrait paintings are thickly worked with stripes, dots, and concentric lines. Her Blue Spinster resembles a mosaic, and epitomizes the kind of raw, alternative vision that makes this such a moving and memorable show.

Powered by WordPress